Ska du med till Island ?

Island  är en dröm för de flesta fotografer. Åk med innan det kanske är för sent man vet aldrig vad livet har att bjuda på.

Planerar att åka i Juli 2013 och vara borta i ca 10 dgr. Tanken är att rätta sig efter ljuset för att skapa de bästa förutsättningar för riktigt bra bilder. Målet är att få ihop 3-4 st där vi hyr en Jeep och bor i tält och reser runt på de bästa platserna.

Budgeten borde hamna på ca 10000:-/per person allt som allt. Lägg undan 1000:-/mån så är du i hamn!!!!!

Kom igen nu! som sagt man lever bara en gång………….

Vargmarker

Besökte ett av landets största vargrevir utan för Sundborn i Dalarna i fredags. Min hund undrade varför måste jag vara kopplad i skogen där jag älskar att springa lös? Jo för jag är rädd om dig. Hur som helst en vacker miljö där man fick vara extra försiktig med tanke på den pågående björnjakten.

Ett möte i tid och rum

Jag skall nu berätta om ett möte som förflyttade mig tillbaks i tid och rum.

Jag var på släktbesök i Sundborn/Dalarna i helgen som gick. Som fotograf kände jag för nya utmaningar. Fick tips om en unik gård men en bonde som heter Lars-Erik Bjurman i Ramsnäs.

Jag har haft en längtan att göra någon form av storytelling där bild och text kompletterar varandra. Nu var jag inne på en för mig helt ny utmaning som antingen kan sluta med en besvikelse eller en positiv upplevelse. Jag bestämde mig för att åka dit på eftermiddagen då ljuset är som bäst. Det kändes viktigt att jag kom ensam eftersom jag behövde Lars-Eriks förtroende däremot fick min bordercollie följa med för att stärka min trovärdighet.

Jag ställde bilen en bit därifrån, tog en promenad och såg en gammal man som höll på med att härsa hö. Jag gick ut på åkern och presenterade mig och förklarade varför jag befann mig här och nu.

Vi satt och språkade en lång stund innan jag försiktigt frågade om jag kunde ta några bilder.

Det blev det några bilder ifrån mötet, men framför allt minnesvärda historier om bl.a en varg som försökte ge sig på korna i vintras, -”den var så nära att det kändes otäckt”.

Det vart många härliga skratt då han var på ett strålande humör trots att traktorn vägrade att starta. Han fick lite tips av mig som jag tror hjälpte för senare startade den.

När jag frågade om han inte hade något kvinnligt sällskap så svarade han med ett brett leende. -”Jo en gång hade jag det och nu hade det ju varit bra med lite hjälp på gården”.

Vi pratade givetvis om vädret som är så viktigt för en bonde. Imorgon blir det regn sa han men jag insisterade på att det blir fint väder imorgon och jag visade prognosen via mobilen vilket imponerade på honom.

Han berättade att han hade släktingar, men ingen ville hjälpa till, däremot antydde han att de hellre nog ville att han skulle dö så att de skulle komma åt arvet.

Jag tackade för stunden och frågade om jag kunde få komma tillbaka imorgon för att fotografera gården. -”Jo men kom då på eftermiddan för på förmiddan jobbar jag på ett annat håll och på middagen måste jag ta hand om magen.” En canceroperation på 90-talet hade satt sina spår.

Jag var väldigt nöjd med första mötet och planerade mina bilder inför morgondagen. Jag ville bl.a få till några porträtt och självklart dokumentera gården. 

Nästa dag blev en väntans dag då det kröp av iver över att få se gården och möta Lars-Erik. Jag packade ner kaffe och nybakad blåbärspaj med vaniljsås som svägerskan hade bakat. Parkerade bilen en bit därifrån för att få promenera till gården med min hund och njuta av omgivningen.

Gården har ett 20-tal kor som går ute hela året. Tyvärr visade sig inte korna denna gång men för eller senare skall jag göra bilder på Lars-Erik med sina djur som betyder allt för honom vad jag kunde förstå.

När jag kom fram kändes det som en saga. Gården som är helt unik och i ett mycket slitet skick skimmrade vackert i solljuset. Jag öppnade grinden och klampade på bland koskit och lera. Det visade sig att djuren går fritt på gården och gick in och ut i lagårn för att bl.a dricka.

Hej Lars-Erik!

-”Hej är det du”, sa han med ett stort leende. Jag tror faktiskt att han hade väntat och hoppats på att jag skulle dyka upp. Vi satt och språkade och återigen blev det många härliga skratt ifrån oss båda. Det första han frågade var, vad blir för väder de närmaste dagarna? Jag visade på mobilen att det blir regn imorgon och att sedan följs av några fina dagar. -”Bra då vet jag hur jag skall planera mina dagar.”

Efter en stund blev dags för kaffe och paj. Jag såg hur det lyste i hans ögon när han fick se godsakerna. Jag bestämmnde mig för att han fick hela pajen och jag nöjde mig med kaffet. Han gluffsade i sig pajen och jag upplevde en gemensam lycka.

Vi satt där och han berättade bl.a att han hade varit på tre resor genom åren. En upp till Härjedalen för att fiska, en till Norge med sin Volvo PV, men den billigaste resan var den han gjorde med mopeden då han i 10 dagar åkte runt med tält och fiskade. Lars-Eriks resbudget var 100 kronor.Han ville ogärna släppa in mig i huset som han tyckte var i för dåligt skick för att visas upp. Efter en stunds vänligt och försiktigt övertalande om att jag respektfullt vill skildra Lars-Eriks hela livsmiljö blev jag insläppt. Jag ville få till porträttbilden där han sitter vid köksbordet med ljuset ifrån fönstret. Vi gick in och han tyckte nog att det var riktigt roligt att visa mig runt. Han visade bl.a en del fotografier på släkten och gården ifrån förr vilket han var stolt över.


Jag kunde se att ingen kvinna hade vistats i huset på mången år. Han berättade att han bor inte där längre utan har ett hus några kilometer längre bort. Det visade sig att han cyklar fram och tillbaka i ur och skur varje dag för att sköta om sina djur.

Vi tog en gemensam promenad tillbaka mot min bil och skildes åt som riktiga vänner. Jag lovade att besöka honom nästa gång jag är i närheten. Då skall jag ta med mig ett inramat foto som jag hoppas att Lars-Erik kommer uppskatta.

Detta var ett möte med minnen som jag kommer att bära med mig livet ut!