Musik+Foto=Lycka

Glädjen att få utrycka sina i känslor i vare sig det är fotografi eller musik är en gåva. Jag har upptäckt att det är samma underbara känsla att skapa musik eller bilder.

Mina krav när det gäller att skapa och utrycka mig höjs hela tiden på gott och ont, men jag ser det som positivt att inte nöja mig med bilder som inte har det lilla extra. Jag behöver miljöer eller människor som inspirerar till bra fotografi. Nackdelen är att det blir mindre tid med kameran så därför känns det underbart att damma av gitarren ifrån garderoben.

Så nu är det öva öva och öva som gäller. Lite som fotografi n kändes för några år sen när man var i en lärofas med fotograferingen. Det viktiga är egentligen inte vad man gör utan att man gör något som är konstruktivt för att känna glädjen av att skapa och uttrycka sig.

Sen är det ju en häftig utveckling med Ipaden likt en musikstudio vilket man bara kunde drömma om förr.

DSC_0014-Redigera

Hasselbladspriset 2012 till genialisk fotograf ?

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag var kluven till Hasselbladspriset 2012. Men nu har poletten trillat ner efter ytterligare ett besök. Jag tog en runda och försökte se det unika i bilderna, men fortfarande var jag lite frustrerad att jag inte kunde upptäcka storheten. Men så fick  jag se och höra en intervju som konstmuseet hade gjort. Då upptäckte att det handlar om streetfotografering med detaljer och en tanke med bilderna. Han berättade att det fanns kopplingar i varje bildserie som kunde vara t ex humor eller politik. Hans bildserie ifrån New York är alla antingen diptyker eller triptyker med någon sekunds mellanrum för varje bildruta.

Nedan följer några exempel som jag försökt tolka det.

Likheten mellan de båda männen, ena bilden med mannen med ögonlappen och den andra med mannen kisandes. Båda med ett öga och bara någon sekunds mellanrum.

Komiken med sköterskan och den blinde?

Likheter och politik. Blått och borgerligt.

Båda männen med liknande rörelser och kläder och fortfarande med någon sekunds mellanrum utan att vara arrangerat.

Den sista även den likheter i stil och hårfärg.

Jag bugar och bockar för denna fotografiska mästare med ett så skarpt öga för detaljer och för att kunna hinna se och föreviga de unika situationerna som uppstått.

Kluven till Hasselbladspriset 2012

Var igår och besökte konstmuseet i Göteborg där Hasselbladpristagaren 2012 Paul Graham nu är aktuell med en utställning.

Jag blev väldigt glad men samtidigt väldigt kluven till varför just han har fått detta erkännande och en prischeck på 1 miljon. Glad över att fotografin inte behöver vara speciellt avancerat tekniskt eller innehållsmässigt för att beröra och få ett erkännande. Bilderna är i mitt tycke på gränsen till banala. Det underliga är att budskap och innehåll som är så enkelt kan få ett sådan genomslag. Detta bevisar verkligen styrkan i fotografi och att allt ligger i betraktarens öga. För vad är egentligen konst eller bra fotografi?

Detta bör inspirera många fotografer att föreviga det vardagliga som i mitt tycke blir intressantare ju längre tiden går.

Juryns motivering lyder.

Paul Graham är en av de mest briljanta fotograferna i sin generation. Under sin nästan 40-åriga karriär har han utvecklat ett extremt fokuserat och högst personligt konstnärskap som är konsekvent utan att någonsin bli monotont. I bilder som är både finkänsliga och subtilt politiska åskådliggör han spåren av den annars inte skönjbara tidsandan. Med sina djupa insikter i det fotografiska mediets potential har han fortlöpande skapat nya former för alla aspekter av det fotografiska arbetet. Det gör honom till en stor förnyare av fotografin och en frontfigur bland de fotografer som drivs av ett stort engagemang i sin samtid. 

Fick själv en injektion när jag vandrade hemåt för att  se och föreviga det enkla där färgen fick dominera liksom i Pauls bilder.

 

 

 

 

 

 

 

 

En sak är säker, jag kommer säkert besöka utställningen igen för att försöka klura ut bilderna och förstå juryns motivering för som sagt jag är kluven……

En tur till Rörö

Tog en tur till ett gråmulet Rörö idag med Hans Falklind för att upptäcka en del av den fantastiska skärgården som ligger på bara en timmas avstånd hemifrån. Målet var bara att strosa omkring och bara vara. Några minnen fastnade i sensorn och uppskattas  förmodligen än mer när jag sitter i gungstolen o gungar om sisådär 30 år.

Den perfekta vardagskameran. Finns den?

För mig är den perfekta vardagskameran liten och smidig och som alltid är med. Den skall vara på minst 12mp för att klara en beskärning eller en stor utskrift. Jag värdesätter snabbhet och möjlighet att ställa in exponeringskompensation för att kunna behärska olika ljus. Om den dessutom smälter in så att man inte lägger märke till den är det ett plus. Sen är det ju inte fel om man kan  använda den som en dator och ringa på den. Tänk om den dessutom tål en rejäl regnskur eller ett ofrivilligt bad…

Vet jag om att det krävs en högre kvalite så förbereder jag mig och plockar med ”den riktiga kameran”. Men jag tror att de flesta hobbyfotografer skulle klara sig med denna istället för att släpa runt på en tung sten som allt som oftast blir liggande hemma.

Här följer lite vardagsbilder. Hur häftig är det inte att se den här typen av bilder om 30-40 år då modet,bilar och byggnader förändrats. Kanske är det dessa bilder som betyder mest i framtiden?

OBS! Klicka på bilden för att göra den rättvisa……